Hej tappra läsare, god fredag på er alla!

Jag tänkte snabbt förklara för er, om ni nu reflekterat något

alls över att jag skrev om en psykologtid igår? Ja, såhär är läget:

Jag har sedan i våras upplevt starka, depressiva perioder,

mer än vad jag haft problem med innan. Jag kände mig väldigt,

väldigt vilsen i mig själv, ensam och visste inte vad jag skulle

göra med livet. Fick panikångestattacker som var fruktansvärda,

man trodde att man skulle dö. Så i augusti fick jag nog.

Jag ordnade en läkartid för konsultation, och hon fixade i sin tur

en psykologremiss åt mig, och idag hade jag då mitt andra samtal

med henne. Vi satte upp delmål jag ska genomföra innan jul och

helt ärligt, det var skönt att se lite struktur återfinna sig i mitt liv,

ha något att se fram emot och något att utmana sig själv med.

Så, så är läget! Och jag uppmanar alla som har problem av någon form,

håll inte tillbaka, utan vill ni söka hjälp gör det! Det är en win-win-situation,

och förutom din stolthet, förlorar du inget annat på att försöka.