Av någon anledning, som egentligen borde vara självklar men som

jag själv inte ens kan förstå, rullade mina tankar in på min bästa vän.

Jag började titta igenom alla bilder på oss och jag fick ont i magen av

skratt och nästintill gråt. Vi har gått igenom så mycket tillsammans och

omständingheterna nu kanske inte är som man vill att dom ska vara.

Vi spenderar inte så mycket tid tillsammans, för vi har inte mycket tid,

men när vi gör det inser jag hur glad jag är över allt vi gör, bra som dåligt.

Damn girl, du är en gnista i mitt liv som jag aldrig - ALDRIG -

vill släcka. Puss på dig Lindusen, och en stor kram. ♥