Det är nu officiellt: Min egen mor försöker ta livet av mig.

När jag väl fixat att jag kommer hem tidigare från jobbet (missar hela 2

timmars lön) så att jag kan hjälpa till med flytten, blir det första jag reagerar på

när jag kommer hem fötter. Vart var skorna som ska tillhöra dom människor

som skulle hjälpa till? Nä, då berättar mamma att dom blivit klara jättesnabbt

och att man inte behövde förflytta mer saker idag. Inte kunde hon höra av sig

och berätta det för mig heller. 2 timmars lön, fattar ni, för vadå!? INGENTING.

Så jag blev "smått" irriterad. Senare när jag allt eftersom upptäcker att hon

skickat iväg allting som tillhör mig bort till den nya lägenheten tappar jag det.

HUR FAN TÄNKER HON, VISST LÅT MACKAN OCH DU SJÄLV FÅ CHANSEN

ATT LÄGGA UNDAN SAKER SOM NI BEHÖVER UNDER VECKAN MEN LÅT

INTE DOTTRA DIN SOM JOBBAR HELA DAGARNA FÅ BEHÅLLA DET HON

BEHÖVER NÄNÄ, FINE. Love caps. ♥ Nu måste jag alltså leva resten av veckan

utan kläder, handdukar blablabla. Det summerar i att jag inte är irriterad längre,

utan pissed off. Hoppas ni har en fin jävla dag. Puss