Enda sedan jag vaknade imorse har tårar tryckt bakom ögonlocken.
Inte för att verka grinig (lite dolt ordskämt där, haha!) men eftersom
bloggar är till för att mina känslor delvis ska visas här så skriver jag
av mig lite. Det var nästan löjligt hur ledsen jag blev när jag såg
sista avsnittet av True blood säsong 4 förut, hemskt hemskt slut,
och alldeles för bra för att jag ska orka vänta till juni då S5 kommer.
Minsta lilla idag har gjort mig gråtfärdig. Speciellt när jag läste på
min bästaväns blogg där hon skrev om hur hon saknar mig, vilket är
precis vad jag gör, fast saknar skiten ur henne. Jag känner mig ensam
trots att jag inte är det. Well, halka inte nu mina vänner, vi hörs senare!