Jag sitter nu här i min sletna, gamla stol och tänker på mitt hår.
Varför gör jag det? Jo för att jag är ganska redigt trött på hur det ser ut!
Är till 98% säker på att inte bli mörhårig igen då jag kommer se allmänt
mörk ut helt enkelt. Dom 2 ynkliga procenten som inte hejar på en ljusare
nyans i håret säger "Kör på nåt åt det röd/lila hållet!" men jag vet inte..
Ville bara skriva av mig om mitt ynkliga dilemma eftersom småbloggare
som jag inte har något direkt annat för sig. Historiaplugg, here I come!

Klippa mig är ett måste, och då vill jag gärna passa på
att färga det samtidigt. Såhär är det nu, tycker det är
kul hur mitt hår lever ett helt eget jävla liv:

Tänkbara: