Såg nyss klart det allra sista avsnittet på Avatar och jag är nog på
väg att gråta - SÅÅÅÅ JÄVLA FINT! Dear god, att barnprogram kan
få en att känna såhär är makalöst. Jag är allvarligt talat tårögd.
Det är lite av en bitterljuv känsla.. Slutet var underbart men vad ska
jag nu titta på mina sena, ensamma hemmakvällar? Nä fyfan ;___;