Okej, dags att äntligen ta tag i nummer 10 nu då!
Saker som får mig att gråta alltså.. Hm.

Min number one breakdown-and-cry orsak är saknad.
Det har det nog alltid varit, så länge jag kan minnas iallafall!
Saknad av någon jag förlorat, en tid som är förbi eller någon jag
kanske inte träffat på ett tag och saknar rent allmänt. Annars sååå..
Tror jag att stress kommer på andra plats. När jag blir riktigt pressad,
kanske har mycket skolarbete eller liknande, bryter jag ofta ihop.
Är mycket av en periodare när det gäller att gråta och sådär.
Haft många tillfällen i mitt liv då det kunde räcka med att någon sa
"Håll käften!" eller nåt så kom tårarna. Haha, då har jag oftast varit
på botten iofs men ändå. Nu på senaste har jag inte lipat så mycket.
När jag väl gjort det har det varit pga just saknad & press, faktiskt!
Så. Nu vet ni den åh-så-intressanta-faktan om mig också. :D


"For so long, I've been searching for
things to come and save us now.
But we have fallen and we can't get out.
Love went wrong. It drove us far away
from what we are, and words or chords,
can not describe this is what we've become.

Blinded by the dark, blinded by the dark.
I've been trying to say this to you.
Things can fall apart and the end can start, now.

Hearts, two hearts. They might be pumping
but the veins are dry. And though we're not apart,
I can not seem to reach your open hand,
and we're fighting, fighting, lying and lying.
We keep running but we're standing still."